tagas kokande vatten eller mjölk, ty nyttjar man kallt, afstannar kokningen hvarje gång den spädes och vällingen blir då nästan säkert vidbränd. Då grynen mycket olika svälla ut, är det icke alltid så lätt att taga lagom vatten eller mjölk. Skulle vällingen derföre blifva för tunn, kan detta hjelpas genom att afreda den med litet potatismjöl eller annat mjöl, hvarmed den får koka en stund. Lägger mjölken sig ändå vid bottnen, får den lof att slås upp och grytan rengöres och smörjes, innan man sätter på vällingen igen. Är mjölken gammal, vill den gerna blifva vidbränd om den också är så pass söt, att den icke skär sig. En tillsats af litet dubbelt kolsyradt natron[1] skall kunna förekomma detta. Korngryn och hafregryn kunna också läggas i blöt innan de begagnas, och behöfva då ej koka så länge.
På samma sätt kokas hafregryns-, risgryns-, sagogryns- m. fl. grynvällingar.
42. Ölsupa. Dertill kan man ej begagna bajerskt öl, ty deraf får ölsupan en bitter, motbjudande smak. Har man starkt hembrygdt öl, blandas det med vatten. Svagdricka nyttjas oblandadt. Till hvarje helbutelj öl, tages en knapp matsked hvetemjöl eller fint kornmjöl, som röres i en stor tékopp kall mjölk och vispas i ölet, när det kokar upp. Socker eller sirap efter smak. Har man icke något att söta den med, får man salta litet i ölsupan. Den kan anrättas med stekta brödtärningar. Om man vispar litet grädde till fragga och slår ofvanpå i soppskålen, ser det litet finare ut.
43. Äggöl. Man kokar upp en kanna godt svagdricka (har man starkt hembrygdt öl, spädes det med en tredjedel vatten) med en bit ingefära och litet socker, samt afreder det med en matsked hvetemjöl. Derpå tager man så många ägg, som antalet personer för hvilka äggölet kokas, vispar dem dugtigt och slår, alltjemt under flitig vispning, det uppkokta drickat deri. Härtill serveras skorpor.
44. Äggmjölk. Söt mjölk uppkokas med litet kanel, vanilj, apelsinskal eller dylikt. Till hvarje 1⁄2 kanna mjölk vispas i soppskålen 2 till 4 äggulor med
- ↑ Fås på alla apotek.
