Anders Anderström åtog sig at återhemta, gifwa mig sit hedersord at ofwananförda wilkor skulle noggrant upfyllas. Som jag likwäl några timar före bemälte Norrske Herrars afresa, den 1 i innewarande månad, erhöll en Rapport, som närmare uplyste Prins Christian Fredrichs förehafwande at förklara sig för Norriges Regent, skref jag et särskildt bref til Grefwe Trampe af nyssnämnde datum, hwaruti jag förklarade at i den aldeles osannolika händelse at sådana förhållanden skulle inträffa, isynnerhet med Norrska Nordanfjälls Folkets medwerkan, som för mera, än någon korrt tid kunde fördröja Norriges lagliga och fredsamma förening med Swerige, ansåge jag mig icke bunden af dess löften jag under andra förhållanden gifwit, utan skulle då genast, medelst de kraftigaste anstalter, afbryta all widare spannemåls tilförsel öfwer gränsen af mit Län. Jag afwaktar nu det swar jag af Herr Grefwe Trampe fordrat, hwarförinnan någon Kronospannemål icke kommer at til Särna upföras, utan endast et redan afgånget partie af 150 tunnor at på wägen upläggas, för at skyndsamt, ifall omständigheterna det medgifwa, kunna dit fortskaffas. Skulle Herr Grefwe Trampes swar, hwars innehåll jag begärt at han äfwen wille mundteligen meddela Herr Anderström, icke blifwa sådant som jag har rättighet at förwänta, eller skulle den Danska Prinsens företag winna något offentligt bifall Nordanfjälls, warder, efter redan derom widtagen författning, gränsen stängd för all spannenmåls utförsel, och brefwäxlingen emellan mig och Herr Stifts-Amtmannen Grefwe Trampe i hela sin widd genom trycket kungjord.
Sådant är förhållandet af en sak, hwilken innom denna Ort wäckt någon upmärksamhet. Jag har wid alla tilfällen, och således äfwen wid detta, welat med et okonstladt förtroende möta det som Länets Innewånare mig wisa. De, — och om denna Skrift icke genom det i Norrige hittils rådande fördöljnings-System kan hindras at komma under Norrmäns ögon — äfwen desse skola häraf finna at, om wåre Norrske Bröder ännu då af hunger eller hotas dermed, är sådant allenast en följd af Prins Christian Fredrichs herrsknings-lystnad, samt at emedlertid ifrån Kongl. Swenska Regeringens sida allt blifwit gjort, som utan at blottställa egen wärdighet och säkerhet göras kunnat, för at rädda Norriges folk från undergång, och förwissa det om denna
