1263[1]. Den brandenburgska staden Salzwedel hade hos Lübeck anhållit (»ad petitionem») att få bli delaktig i visbysällskapets förmåner, hvarför Lübecks myndigheter underrättade sin ålderman och hans »concivibus» i Visby, att salzwedelsborna blifvit upptagna på dess »bänkar» (sedilia) och i dess »lag» (consortia), och skulle sagda salzwedlare där åtnjuta de rättigheter och friheter, som lübeckarna hittills haft och innehade (ipsis eam libertatem, justitiam et leges frui concedentes, que nostrates ibidem habent et hactenus habuerunt).
Denna urkund visar äfven, att städerna inom sällskapet voro grupperade i »lag» och — sannolikt vid sina sammankomster — uppträdde på hvar sina »bänkar».
Om detta nu skedde så, att de förnämligare grupperna företräddes af sina åldermän eller alla städer hade åldermän, framgår ej af de urkunder vi ha i behåll. Att flera åldermän funnos, framgår af den förut anförda skråbestämmelsen.
Hur nu denna organisation fungerade och hvilka ärenden, som där afgjordes, därom lämna urkunderna några sparsamma underrättelser.
Då det i salzwedelsurkunden säges, att köpmännen från Salzwedel skulle åtnjuta »eam justitiam» (d. ä. den jurisdiktionsrätt), som lübeckarne haft och hade i Visby, vill det synas, som om gästerna hade en särskild jurisdiktionsrätt. Om denna därmed skall anses ha blifvit utöfvad endast genom gästernas egna organer eller den äfven utöfvades genom stadssamhällets domstolar, såsom fallet var i Riga (se ofvan s. 75 n. 2), kunna vi i brist på säkra underrättelser ej afgöra. För det förhållandet, att vissa af gästernas mål drogos inför stadens jurisdiktion, tala sådana bestämmelser som t. ex. denna i 1229 års urkund: »Har
- ↑ H. UB., I, n:o 593.
