åldermannen själf för hvarje gång utsåg till sina medhjälpare[1]. De synas blott ha varit hans personliga rådgifvare. Det förefaller underligt, att dessa få män kallas »ganceme rade» och att icke åldermannen nämnes. I andra urkunder förekommer alltid beteckningen Oldermannus et potiores, Oldermannus et sui potiores (1292 H. UB., I, n:o 1093), Oldermannus et seniores (o. 1300 Lüb. UB., I, n:o 750) o. s. v. Inom visbysällskapet fanns däremot sannolikt ett råd, såsom jag förut nämnt (s. 80). I en urkund af 1232[2] säges, att rigaborna medgifvit biskop Nicolaus att tillsätta »testes synodales»[3] på det villkor, att »consules in Wisebu» därtill gåfve sitt samtycke. Hvilka dessa »consules» voro, är visserligen ej fullt klart. Af namnlistan på ifrågavarande urkunds vittnen vill det synas, som om de varit mestadels andlige och dessutom några borgare (från Visby och Riga). Det var således icke stadens rådmän. Troligt är därför, att bland gästerna för vissa ärenden konstituerades ett råd, till hvars medlemmar togos personer med särskild kompetens för hvarje särskildt ärende. Med »ganceme rade» bör säkerligen förstås ett sådant råd inom visbysällskapet. — Det förefaller ock naturligast, att ett så viktigt statut som ett skrå formligen utfärdades genom ett allmänt beslut (»van eneme gemenen wilcore») af modersällskapet i Visby och icke af ett dottersällskap i Novgorod. — Den omständigheten, att visbysällskapet, såsom vi sett, var appellationsinstans, om någon bestämmelse i skråordningen var tvistig eller om något rättsfall inträffade, för hvilket den skrifna rätten ej hade någon bestämmelse, pekar också därhän, att skrået utfärdats af visbysällskapet. Det var nämligen bruk
- ↑ Se skrået, Urk. Gesch., II, s. 18.
- ↑ Livl. UB., I, n:o 126.
- ↑ Om »testes synodales» se Du Cange, Gloss. VI, p. 568.
