den tiden, att appellation skedde till den plats, från hvilken man mottagit rätten[1]. Vi kunna således taga för säkert, att skrået tillkommit genom visbysällskapets åtgörande. Det hindrar naturligtvis ej, att utkastet därtill gjorts genom uppteckning af personer i själfva Novgorod.
Om visbysällskapet äfven utfärdat liknande skrån för andra ryska handelsgillen, veta vi ej. Att de t. ex. för Smolensk reglerade gästernas yttre ställning genom fördrag är säkert (se därom mera nedan). Sannolikt reglerade de äfven deras inre förhållanden genom något statut. Men, som sagdt, intet sådant finnes i behåll[2].
Om en lagstiftningsåtgärd af någon annan natur vittnar en urkund af 1287[3]. Dess tillkomsthistoria ger i många fall inblickar i visbysällskapets ställning, hvarför jag i korthet vill relatera densamma.
Ett skepp med köpmansgods, tillhörigt Marquard och andra borgare från Lübeck, hade strandat i närheten af Reval. I strid mot gifna strandrättsprivilegier hade flera estländska stormän lagt beslag på det strandade godset och äfven staden Reval hade genom att köpa detsamma gjort sig meddelaktig i stormännens brott. De förfördelade köpmännen sände sina köpsvenner till vederbörande i Estland och anförde klagomål och åtskilliga försök gjordes af dessa vederbörande att skaffa köpmännen upprättelse, men de ledde till inga resultat[4]. Lübeck anförde då klagomål
- ↑ Jfr Fredrik I:s bref af 1173: “Si quis mercator senserit se gravari contra justiciam in loco minori, licentiant habeat appellationem faciendi ad majorem locum, a quo minor locus justiciæ suæ leges acceperat“ (H. UB., I, n:o 23).
- ↑ Gästerna i Smolensk hade ålderman och bildade ett gille (S. T., I, 77, 22). De hade således troligen äfven ett gilleskrå.
- ↑ DS., II, n:o 940.
- ↑ Se den relation af saken, som lämnas på mötet i Reval midsommardagen 1287, Livl. UB., I, n:o 519.
