I, n:o 663 och som ledde till privilegiefördraget i H. UB., I, n:o 665[1]. Utkastet slutar med orden: »Iura et libertates prescriptas, quas hospites mercatores (sibi) in dominio regis et Nogardensium sibi fieri postulant, heedem libertates» o. s. v. — Äfven det viktiga privilegiebrefvet af 1277[2], utfärdadt för »mercatores de quibuscumque locis, qui mare Orientale Livoniamque frequentant», torde vara utverkadt förnämligast genom visbysällskapet (genom dess ödmjuka böner: »devotis ipsorum precibus», såsom det heter). Flera exempel på denna sällskapets verksamhet skulle kunna anföras.
Ett intressant exempel på ett slags kreditivbref, som utfärdades af sällskapet, är en urkund af 1291[3], hvari »Universitas mercatorum, terram Gotlandie gracia mercandi applicantium» underrättar »omnibus presentes litteras inspecturis siue audituris», att sändebud affärdats till Novgorod i en viss angelägenhet.
Att visbysällskapet af utomstående myndigheter erkändes som en själfständig korporation, jämnställd med alla, med hvilka underhandlingar officiellt fördes och till hvilka skrifvelser och bref riktades, visa flera urkunders titulaturer. Så säges i en urkund från början af andra hälften af 1200-talet[4], att furst Alexander af Novgorod jämte sin son Dmitri o. s. v. »slutit fred med Tyska sändebudet Siwert (H. UB.: Shiword) och med Lübeckska sändebudet Dietrich och med Gotländska sändebudet Oesten (H. UB.: Olsten) och med hela det Latinska folket». De tre sändebuden voro tydligen representanter för följande, längre ned i urkunden
