Det är därför naturligt, att vi finna denna kyrkas herdar i det råd, till hvilket Riga vädjade 1232 (se ofvan, s. 81). De nämnas »Waltero et Bertoldo, ecclesiæ sanctæ Mariæ plebanis». De deltogo, emedan de som gästernas präster voro närmast förpliktade att deltaga i gästernas råd, när en fråga af kyrklig natur där skulle afgöras.
Då gästerna subordinerade under den gotländska kyrkostyrelsen, hade de troligen att delta i andliga onera, såsom tionden m. m. Af de många loforden i urkunderna öfver deras medverkan i det andliga omvändelsearbetet bland hedningarna[1] kunna vi sluta, att de med manskap och penningar kraftigt deltogo i korstågshärarnas utrustande. De gjorde det så mycket hellre, som hvarje korståg öppnade för dem nya marknader och skaffade dem från kyrkans styresmän en mängd skyddsbref och privilegier.
Sådana äro antydningarna i urkunderna och sådan är den bild vi genom dem få af de tyska gästerna i Visby. Deras betydelse för hansans utveckling och för städernas tillväxt har här blott i förbigående kunnat beröras. För Visby stad och dess utveckling till hufvudort för östersjöhandeln hade de tyska gästerna en afgörande betydelse. — Men i och med Visby stadssamhälles utveckling i denna riktning blef det en naturlig följd, att gästernas betydelse som sällskap gick tillbaka. Ty stadssamhället öfvertog mer och mer sällskapets funktioner. Denna öfverflyttning var vid 1200-talets slut i det väsentligaste genomförd,
- ↑ Se t. ex. Livl. UB., I, n:o 20, 94, 125, 291, 392, 440 m. fl.
borgare i äldre tyska församlingar, som kunde vilja hvila i Mariakyrkan. För att nu icke dessa församlingars präster skulle lida något förfång (ne fiat in præjudicium aliorum sacerdotum) genom minskade inkomster (sportler, offer till de aflidnes själar o. s. v.) skulle vissa formaliteter iakttagas, när de nämnda borgarna ville bli begrafna i Mariakyrkan.
