nostre ciuitatis tam Theotonicorum quam Guttensium». De finnas bibehållna och visa, det ena det gamla sigill, som landsbygden begagnade, det andra de tyska visbyborgarnas (se mera därom nedan, bilagan). Sammanställa vi orden i ingressen med sigillens vittnesbörd, så se vi, att visbygotländingarna voro de af öboarna, som deltogo i denna angelägenhet, men att de gjorde det som företrädare för landets intressen, eftersom de begagnade landets sigil[1]. — Ett par urkunder af något senare datum visa detsamma. 1286 protestera »seniores terræ Gotlandiæ cum tota communitate, nec non consules ceterique cives tam Gotensium, quam Theutonicorum in Wisbu», emedan ett rigiskt skepp, som visat sig utanför Visby hamn, undandragit sig att afgifva sjöförklaring[2]. Visbygotländingarna (»cives ... Gotensium») nämnas här visserligen tillsammans med stadspartiet, men rättsligt hörde de — såsom jag längre fram skall visa — ännu till landsbygden och voro säkerligen också de egentliga protesterande bland gotländingarna, ehuru landsborna för större eftertrycklighets skull själfva deltagit i det formella utfärdandet af protesten (om betydelsen af »seniores ... cum tota communitate» se ofvan, s. 32). 1287 sändes i affären Marquard (se ofvan, s. 82 ff.) »Mathias dictus Puke et Anne, cives in Gotlandia» med Johann von Dovay till Reval. Jag har redan gjort uppmärksam på, att den ene af dessa, nämligen Puke, var gotländingarnas sändebud (se ofvan, s. 84, n. 1). Jag tillägger
- ↑ Att redaktorn af urkunden innefattat detta sigill under benämningen “sigillis nostre ciuitatis“ är en oegentlighet, som låg nära till hands, då väl visbygotländingarna nu af den allmänna meningen ansågos som stadsbor. Den rättsliga sidan har han helt naturligt ej ansett nödigt att ta hänseende till.
- ↑ Livl. UB., I, n:o 505.
