deltogo i dess handelspolitiska angelägenheter, både när det själft framträdde och när Visby stad (de tyska borgarna) ensam tog dess angelägenheter om hand. I fördragen med Novgorod[1], i affären Marquard[2], i fråga om stapelns förläggande till Ardenburg[3] och vid beifrandet af det rigiska skeppets uraktlåtenhet att afgifva sjöförklaring[4] ha vi urkundsbevis därför.
Emellertid är det att märka, på hvilket sätt visbygotländingarna deltogo. De gjorde det ej som medlemmar i köpmanssällskapet, utan som medlemmar i ett samfund, sidoordnadt med köpmanssällskapet i Visby, nämligen det gotländska landssamhället. Både ingresserna i de nämnda urkunderna och sigillen under dem bära vittnesbörd därom. Visbygotländingarna hade således intet med hanseorganisationen att göra, utan drefvo endast politik tillsamman med »hansan» i vissa fall, när båda parternas intressen hade fördel däraf.
Hvad sedan städernas grupperingar beträffar, så finns intet urkundsbevis för att visbygotländingarna ens deltogo i dessas angelägenheter. De voro ej representerade på deras församlingar[5] och de uppträdde ej i förening med dem i deras företag. Tvärtom ge urkunderna ganska säkert vid handen, att det endast var Visby stad (d. v. s. tyskarna), som var med. I förbundet, som 1280 ingicks mellan Visby och Lübeck och som 1282 fick en tredje medlem i Riga, heter det uttryckligen, att det var
