Hadorph efter originalet till denna urkund låtit afrita och i träsnitt återgifva, är till storlek och utseende i det närmaste likt det här ofvan beskrifna. Endast omskriften är förändrad. Den lyder enligt Hadorphs figur: »Gutenses servant qdqd signatur in agno», som skulle öfversättas med »Gutarna iakttaga hvadhelst som (quicquid) beseglas med lammet»[1]. Men redan Wallin har gissat, att i denna originalhandlings sigill andra och tredje orden varit skadade och att Hadorph eller den, som afritat sigillet för honom, ersatt det riktiga »signo Xristus» med »servant qdqd»[2]. För min del är jag fullt öfvertygad, att så har skett. Ty utom att qdqd förefaller misstänkt i en sigillomskrift, blir omskriften meningslös, då sigillet har en gumse till sinnebild. Därtill kommer, att detta sigill med denna omskrift ej hittats under någon urkund mer än den ofvan nämnda, under det att, som vi sett, gotlandsallmogen eljest beseglade med det ofvan beskrifna sigillet. Det af Hadorph återgifna kunna vi således utan tvekan utmönstra.
Sedan jag sålunda klargjort trenne urkundsaftryck, för hvilka det här ofvan beskrifna sigillet användts, är det lättare att ge skäl för, att detta sigill var landsbygdens äldsta.
Om detta ej varit det äldsta, måste ett annat ha varit det. Lindström har[3], trots det att han medger, att det hadorphska aftrycket är misstänkt och att ett sigill med där förekommande omskrift icke någon annorstädes finnes kvar hvarken som stamp eller som aftryck, likväl icke tvekat att göra ett sigillnummer af detta och bygger därpå
