följande hypotes: »Om det föregående (han har förut beskrifvit det som jag kallat landsbygdens äldsta) till en början var stadens gutniska råds sigill, troligen ända till 1332, hvarefter ett nytt, gemensamt för gutar och tyskar (n:o 8[1]) antogs, så är det antagligt, att detta var landets, Gutnaltingets egentliga, och efter 1332 ersattes af det förra, orsaken okänd». Enligt Lindström skulle således det hadorphska sigillet vara det äldsta. Det blir onekligen en rätt egendomlig användningshistoria detta sigill enligt L. får. Till 1332[2] skulle det ha varit landsbygdens, därefter ersattes det af stadens och så användes det igen 1449 (enl. den hadorphska urkunden), hvarefter det åter ersattes af det gamla stadssigillet. Lindström har nämligen uppgiften, att det sista »användes ännu på slutet af 1500-talet»[3]. Utan tvifvel en rätt kuriös historia för ett sigill, som aldrig existerat!
Men om jag således ej kan vara med om, att det hadorphska sigillet var det äldsta för landsbygden, »Gutnaltingets egentliga», så blir frågan, om något annat funnits, som kan anses hafva blifvit begagnadt före det, som jag antagit vara landets äldsta. Något sådant sigill har ej påträffats hvarken under någon urkund eller i någon sigillstamp, som genom sin prägel visat sig vara af lika hög ålder.
- ↑ Anger nummerföljden i Lindströms beskrifning på sigillen.
- ↑ Hvarför detta bestämda årtal är mig okändt. Månne emedan i företalet till WstL,, hvilket enl. L. anses tillkommet 1332 (Anteckningar, II, s. 456, n. 2), säges: “unde gaf uns. dat we hebben scolden en inghesegel. von beyden tunghen?“ Om så är, är årtalet mer än tvifvelaktigt. Se nedan.
- ↑ Lindström, ibid., s. 9.
