Detta sigill finns afbildadt i Urk. Gesch. II, Tab. I, fig. B. Det föreställer ett liljeträd med en hufvudstam, från hvilken tvänne parvisa förgreningar utgå och i hvars topp en lilja prunkar. Äfven det öfversta grenparets nedersta utsprång ha hvar sin lilja i topparna. Omskriften lyder: »Sigillum Theutonicorum in Gotlandia manencium», d. ä. de på Gotland stannande tyskarnas sigill.
Redan i det föregående har jag anmärkt, att benämningen »de på Gotland stannande tyskarna» sannolikt, när sigillet präglades, var en stereotyperad beteckning för de tyska borgarne, hvilken beteckning börjat användas, innan de »stannande tyskarnas» gille öfvergått till stadssamhälle[1].
När sigillet började användas, kan ej med bestämdhet afgöras. Likväl är det troligt, att det skett redan under förra hälften af 1200-talet[2]. Någon med detta sigill försedd urkund ha vi emellertid ej bevarad från tidigare datum än 26⁄10 1280[3]. En urkund af tidigare datum (7⁄9 1280[4]) har säkert beseglats med detta sigill, men detta är nu bortslitet från remsan[5].
- ↑ Se ofvan s. 48, n. 1.
- ↑ Rigas borgare hade sigill åtminstone så tidigt som år 1226, Bulmerincq, a. a., s. 34.
- ↑ S. T., I, n:o 136, Lüb. UB., I, n:o 406. — Om Sartorii förväxling af sigillen se ofvan s. 123, n. 1. Hauberg, a. a., s. 25, har samma fel.
- ↑ S. T., I, n:o 135. — Möjligen är en odaterad urkund (Lüb. UB., I, n:o 751) tidigare.
- ↑ Lindström (Anteckningar, II, s. 11) säger om här afhandlade sigill: “begagnades 1280 under samma urkund som N:o 1 (om numrets betydelse se ofvan s. 127, n. 1) samt samma år d. 26 Nov.“ Här föreligger ett dubbelt förbiseende. “N:o 1“ begagnades under den urkund, som L.
