viktigaste handelsvägarnes riktning, eftersom dessa voro af den största betydelse för Gotlands handelsutveckling.
Det är redan ofvanför antydt, att en samfärdsel mellan Östersjön och medelhafsvärldens gamla kulturländer ägde rum. Den tog sig väg öfver nuvarande Tysklands floder, hufvudsakligen Weichsel och Oder. Med de stora folkvandringarna och framför allt genom slavernas utbredning utefter södra östersjökusten stängdes dessa vägar. Men den samfärdsel, som på dessa begynts, afstannade likväl ej, ehuru den leddes in på nya vägar och förmedlades genom nya folkslag.
De nya vägarne gingo hufvudsakligen i tvänne riktningar: den ena från medelhafsvärlden till västra Europa, den andra från Orienten öfver östra medelhafsområdet upp i nuvarande Ryssland.
På den förra fördes varorna antingen utefter kusterna till västra Europas afsättningsorter eller uppför Rhône och Sône till Östfrankrikes marknader eller för vidare befordran till Donau och Rhen. En viktig afsättnings- och upplagsort för dessa varor var det gamla Dorestad vid nedre Rhen, hvarifrån handelsvägar gingo dels utefter kusten dels öfver land till Slesvig eller Hedaby[1].
På den östra samfärdsleden, som blef den viktigaste för östersjöhandeln, voro utgångspunkterna Orientens städer och de märkligaste stationerna voro inom det grekiska området Konstantinopel och inom det muselmanska städerna vid Kaspiska hafvet. Från dessa stationer drefs en liflig handel norrut, hvilken handel genom chazarerna hade en viktig knutpunkt i Itil vid Volga. Araberna från Kaspiska
- ↑ Vita Ausg. c. 24 och 33. Af sistnämnda ställe syns, att landvägen var osäker och troligen ej så besökt, förrän ordnade förhållanden inträdt i dessa trakter.
