Sida:Till Visby stads äldsta historia.djvu/33

Den här sidan har korrekturlästs
— 10 —

marknaderna i väster[1]. Anglosachsiska mynt ha påträffats på Gotland från Edvard den äldre (901—924). De ha hittats bland arabiska mynt[2].

Med tiden ha förbindelser knutits äfven med andra västerländska marknader och mynt ha hittats på Gotland från Nederländerna, Sachsen, Rhendalen, Bayern, Schwaben, Schweiz, Böhmen, Ungarn o. s. v.[3]

I det 10:e århundradets senare hälft har den arabiska förbindelsen aftagit i liflighet, ty i myntfynden från denna tid ha hittats blott ett och annat arabiskt mynt bland hundratal af den europeiska västerns[4].

Emellertid afstannade därmed icke samfärdseln österut. Till Rysslands många städer och utefter dess floder ha färderna öfver Gotland fortgått lika lifligt som förut[5].


  1. Det sammanhänger naturligen med nordbornas tidiga eröfringar på dessa öar. Isynnerhet blef Knut den stores välde gynnsamt för handelsförbindelsers ingående mellan Nordens och Storbritanniens folk.
  2. De flesta anglosachsiska mynt äro dock från ett senare skede. Af alla, som bevarats på svenska myntkabinettet i Stockholm (mer än 22,000), har öfver hälften hittats på Gotland, B. E. Hildebrand, Angl. mynt, s. II och 3.
  3. H. Hildebrand, Sv. Med, I, s. 592.
  4. Då de flesta arabiska mynten äro präglade af härskare ur den samanidiska dynastien, så syns den enklaste förklaringen till förbindelsens afbrytande vara den, att nämnda dynasti störtades 999 och att förhållandena i Asien och Ryssland blefvo för osäkra för en liflig samfärdsel, Montelius, Sv. Hist., I, s. 301.
  5. Flera fynd af anglosachsiska mynt ha gjorts i Ryssland från denna tid. Myntforskarne anse, att de förts dit af nordbor öfver Gotland, emedan i fynden hittats fornsaker af specifikt gotländsk typ, som visa, att fynden ej förts dit direkt från England, H. Hildebrand i W. Thomsens anf. arb., s. 132 ff. — Traditionen om denna väg öfver Gotland har äfven fått uttryck på flera ställen i de senare nordiska