Dessa sändebud hade sannolikt färdats från Novgorod på de lätta transportfartyg, som gått att möta de djupgående hafsskeppen och som vid Neva öfvertogo deras last[1].
Under omlastningen konstituerade sig äfven de resande till ett slutet sällskap och utsago en ålderman. Behofvet af sammanhållning och gemensamt uppträdande i det främmande landet var anledningen till att denna åtgärd företogs här vid gränsen[2].
Efter dessa förberedande bestyr fortsattes resan uppför under fredlig handel eller fientliga skärmytslingar med kringboende ingrer och kareler. Inkomna i Volchov gjorde de resande halt i Aldagen eller Ladoga[3]. Sannolikt var här en upplagsplats för de varor, som öfver Ladogasjön
- ↑ S. T., I, n:o 118, art. VI.
- ↑ Hvad som talar för att redan gotländingarna företogo ett sådant åldermansval är dels den omständigheten, att de i Novgorod voro konstituerade som ett gille (se därom nedan) och därför troligen vid gränsen uppträdt som ett sådant, dels tyskarnes bruk att här företaga ett sådant åldermansval. Deras äldsta skråordning, som säger sig vara en uppteckning af “hvad som från begynnelsen iakttagits“, föreskrifver uttryckligen detta val och det är antagligt, att tyskarna, som följde gotländingarna till Novgorod, togo sed efter dessa. Om Novgorods skråordningar och dithörande litteratur se öfversikten af Stieda i H. Gbl. 1894, s. 165 ff. Det s. k. äldsta af Novgorods skrån har förut ansetts ha blifvit upptecknadt under förra hälften af 1200-talet (Urk. Gesch., s. 17). Frensdorff förlägger denna uppteckning till 1260-talet (Das stat. Recht, I, s. 6 och 30 ff.).
- ↑ Ligger fjorton werst (en werst ungef. = en kilometer) från Volchovs mynning = Aldeigjuborg.
blefvo därigenom varjager, d. v. s. skyddsborgare under dessa furstar. W. Thomsen, a. a., s. 105. — När däremot samhörighetskänslan mellan Novgorod och Sverige dött ut, måste formliga skyddsfördrag afslutas. Det äldsta kända är från slutet af 1100-talet. S. T., I, n:o 52. Det säger sig vara en bekräftelse af “den gamla freden“.
