det gängse tolkningssättet för första gången uttryckligen nämner två stadssamhällen i Visby. Enligt denna urkund skulle då vara bevisadt, att jämte det gamla stadssamhället tillkommit ett nytt, som visar sin tillvaro genom egna myndighetspersoner.
Då ej urkunderna gifva något stöd åt att det gotländska varit det ursprungliga stadssamhället, kunde man ha väntat, att man med anledning af denna urkund, där två stadssamhällen skola vara omnämnda, åtminstone dragit i tvifvelsmål, huruvida ej det tyska stadssamhället varit det äldsta och det gotländska nu tillkommit, men så säker har traditionen varit, att ej ens tviflet vågat sig fram. Därför har det i de gängse framställningarna[1] blifvit det tyska samhället, som nu framträdt och fått rätt att insätta medlemmar af tysk nationalitet i rådet[2].
Hur förhåller det sig nu med den berörda urkunden och hvilka lärdomar ger den i här föreliggande spörsmål?
Den åberopade urkunden är konung Magnus Ladulås’ stadfästelsebref på gotländingarnas privilegier af den 23 maj 1276[3], hvars ingress har orden »nostrorum consulum.
- ↑ Exempelvis H. Hildebrand, Sv. Med., I, s. 636; Grandinson, a, a. I, s. 20, 36 och 83.
- ↑ Grandinson kan t. o. m. precisera detta så, att tyskarna fått rätt att “besätta halfva antalet af rådsherreplatserna“ (!) (a. a. I, s. 83).
- ↑ S. T., I, n:o 126.
Dethard och Adam, som innehållet i urkunden tyda på, att med dessa borgare här menas de tyska); Livl. UB., I, n:o 126: “civibus in Wisebu“ (Äfven dessa cives måste af samma skäl förklaras som tyskar). Jag påpekar i förbigående det oriktiga i Grandinsons uppgift (a. a., I, s. 82), att en urkund af Wilhelm af Modena från december 1225 först omnämner de tyska borgarna i Visby. Den åsyftade urkunden (Livl. UB., I, n:o 75) nämner ej de tyska borgarna och för öfrigt är det sannolikt, att biskop Bengts bref, som nämner dem, är tidigare (se ofvan s. 27, n. 3).
