brefvet, att hertig Henrik ville genom att skaffa gotländingarna förmåner bereda tyskarna en tryggad tillvaro på Gotland och möjlighet att där drifva en ordnad aktiv handel. Henriks åtgärd blef således medelbart af grundläggande betydelse för den tyska bosättningen i Visby och det är ur denna synpunkt jag här något längre dröjt vid 1163 års urkund[1].
Men om det var genom Lothars och Henriks ingripande som den tyska kolonisationen i Visby möjliggjordes i större skala, är det ock förklarligt, att det hufvudsakligen var kolonister af sachsisk och nedertysk nationalitet, som bildade den första bofasta befolkningen därstädes. G. Lindström har genomgått sjöfartsregister, urkundböcker, diplomatarier och nekrologier för att få reda på invandrade tyska medeltidsfamiljer på Gotland och han har i sina anteckningar anfört icke mindre än 88 westfalska orter, hvarifrån utvandringen försiggått[2]. Dessa anteckningar röra visserligen förhållanden i en senare tid (mest 1300-talet), men flera omständigheter tyda på, att Westfalens andel i kolonistantalet var proportionsvis ännu större
- ↑ Jag har ej i densamma kunnat finna ens en antydan om, att den tyska stadsförsamlingen “wird als schon bestehend vorausgesetzt“ eller att ur den framgår som ett faktum, att det i Visby denna tid gafs två slutna partier: “die Gotländer und die deutsche Gemeinde“ (Höhlbaum, H. Gbl., 1872, s. 47). Hvad hindrar, att det här blott är fråga om Gotlands landsbefolkning och om besökande tyskar?
- ↑ För jämförelses skull nämner jag talen för andra antecknade orter: Rhenländerna och Flandern 19, nordvästra Tyskland 22, vendiska orter och nordöstra Tyskland 25, Danmark och Slesvig 8, Lifland och Ryssland 7, Lindström, Anteckningar, II, s. 499 ff.
viss handelsrörelse är den minst aktivt deltagande, som ger privilegier. Jfr de många privilegierna af engelska, ryska och skandinaviska furstar till hansestäderna!
