utvecklad, en, som har sin grundval i de gotländska rättskällorna och som fått sin prägel af på Gotland rådande förhållanden.
I öfverensstämmelse med hvad som sagts förut om visbyrättens utveckling förklaras dessa uttryck (»jus Gotorum», »jura Gotlandiæ») naturligast så: emedan den gamla gotländska landsrätten låg till grund för den rättspraxis, som utbildats för tyskarna i Visby, kallades deras stadsrätt »gutarätten», »gotlandsrätten» och under detta namn öfvergick den också till Riga, ehuru den vid uppteckningen torde blifvit icke så litet förändrad för de lokala behofven i denna stad. Hela dess anda var dock gotländsk och medförde som sådan vissa friheter (se Livl. UB., I, n:o 75: »Dicebat namque syndicus prænominatus — borgarnas ombud gent emot biskop Albert; om den historiska situationen för denna urkund se Bulmerincq, a. a. s. 44—57 —: civibus licere judicem civitatis constituere, eo quod haberent jus Gotorum, sibi ab episcopo a constitutione civitatis concessum»).
Den här gifna förklaringen af rättsutvecklingen i Visby visar, hur ensidigt spörsmålet om den äldsta visbyrätten fattats, när dess källor sökts endast i tyska rättsurkunder eller endast i gotlandslagen. Behandlas spörsmålet historiskt, framgår, såsom mig synes, med full tydlighet, att grundvalen för rättsutvecklingen var gotlandslagen, men att det, som gaf stadslagen dess egentliga karakteristikum, var hvad som inkom däri från de främmande stadsrätterna eller genom avtonoma bildningar. Det var nämligen detta, som gjorde den till stadslag till skillnad från landslagen[1].
- ↑ Af det sagda framgår, att de ha orätt, som antaga, att tyskarna i Visby först lefde efter tysk rätt, men att de sedan lefde efter samma
