Inom denna gemenskap uppstod med tiden en mängd grupperingar dels af enskilda köpmän dels af städer, hvilka grupperingar än samverkade än rivaliserade med hvarandra, tills omsider konflikter med andra samhällsbildningar förde dem tillsamman i ett stort, alla omfattande förbund.
De enskilda köpmännens grupperingar voro de äldsta och hade till mål att skydda medlemmarnas personer och handtering, att förhindra rof och oförrätter, att utverka lättnader i tullar och andra afgifter, att förekomma oredlig eller skadlig konkurrens, att öfvervaka varornas beskaffenhet, att lämna bistånd vid sjukdomsfall, dödsfall eller andra tillfällen, att vid öfvervintring eller längre uppehåll i främmande land, där man saknade så godt som all förbindelse med anhöriga och vänner, sörja för medlemmarnas nöje och trefnad o. s. v.
Med medeltidens egendomliga benägenhet för exklusivitet och afskrankning på alla områden sammanhängde, att dessa grupperingar togo formen af ett slags skrån, som noga begränsade sig gent emot hvarandra med afseende på de varor de förde i handeln, de handelsområden de besökte, de förmåner de förskaffade sig, de skyldigheter och rättigheter de hade o. s. v. Till följd af statsmaktens ringa utveckling eller oförmåga att göra sin befogenhet gällande, fingo dessa grupperingar ej sällan offentliga funktioner och förde ofta ett mycket själfständigt lif.
Den betydelsefullaste formen för dessa grupperingar voro de s. k. hansorna[1]. Hur gamla dessa äro, torde ej
- ↑ Ordets etymologi är ännu ej nöjaktigt fastställd, men för här föreliggande spörsmål är detta af mindre vikt. I de urkunder, där hansa förekommer i samband med handelsutvecklingen, har ordet visserligen många betydelser, men dessa kunna återföras på en gemensam
gemenskapen i privilegier. Tydligen är dock denna gemenskap en sekundär, den primära är riksgemenskapen.
