benämning af en styresman och domare i Visby. Analoga fall i urkunderna (se H. UB., I, n:o 401, 659, 774, 856 m. fl.) göra det mindre troligt.
Enligt mitt förmenande är historien om tillägget följande. I Artlenburg (Ertineburch[1]) hade Henrik underhandlat med gotländingarnas ombud[2] om privilegier för dessa i Tyskland. När privilegiepunkterna voro fastställda, förbehöll sig hertigen, liksom de flesta privilegiegifvare den tiden, full ömsesidighet och fick i urkunden bestämmelser därom insatta. (Novissime autem eandem graciam et iusticiam, quam nostris mercatoribus decreuimus, eandem omnibus Gvtensibus in perpetuum statuimus fideliter et inviolabiliter conseruandum. Hoc videlicet pacto, ut grata vicissitudine idem nostris et ipsi exbibeant o. s. v.). Och därmed nöjde man sig. Urkunden bevittnades af stormännen och daterades. — Och därmed voro Henriks åtgöranden till ända.
Men vid tillämpningen af urkundens bestämmelser på Gotland visade det sig, att det ej fanns förutsättningar för en full ömsesidighet i det gotländska samfundslifvet. Bland annat voro jurisdiktionsförhållandena där helt annorlunda. Tyskarna funno därför icke former för åtnjutande af sådana privilegier på Gotland, som gotländingarna kunde åtnjuta i Tyskland. Och därför skapades nu nya former. Bland annat fick gästernas ålderman — såsom deras ledare i likhet med andra handelsgillens förmän troligen kallades, ej »fogde»[3]
- ↑ Artlenburg var sachsisk tullstation vid Elbe (H. UB., I, n:o 33). Troligen hade därför Henrik sammanträffat med gotländingarna här och underhandlat.
- ↑ Det är ej otroligt, att traditionen riktigt bevarat ett af underhandlarnas namn i »Lichnatus».
- ↑ Både i Novgorod och Riga, hvilkas handelsgillen utgått från
