förklädena, så kunna tre typer antecknas. Förklädet, som så att säga utgör kjolens framvåd, d. v. s. man har begagnat sig av ett annat tyg än i den övriga kjolen till framstycke. Denna förklädestyp återfinnes i 1500-talets högre stånds dräkt, se fig. l, samt inom Skandinavien i Dalarna inom Rättvik och Boda socknar i den s. k. »kjolbräddan». Säkerligen har dock denna »kjolbrädda» under äldre tid förekommit å flera håll. I Kaluga, Ryssland, samt å det bayerska höglandet är den konstaterad.
Den andra typen är till snitten den första lik, men bildar ett självständigt klädesplagg, som är rynkat eller veckat kring midjan samt försett med midjeband. Denna förklädestyp äger ävenledes motsvarighet inom högre ståndsdräkten, där den tidtals är i bruk från renässansen intill nutiden. — Bland allmogen förekommer den i varierande längd och bredd inom hela Sverige (utom bland lapparna), större delen av Norge, Danmark och Finland samt å de flesta håll i Väst-Europa.
Den tredje förklädestypen saknar rynkorna kring midjan och utgöres helt enkelt av ett rektangulärt tygstycke, som kring livet fasthålles med knytband. Denna typ finner man enbart i östra och södra Europa, stundom vid sidan av typ två. Denna tredje förklädestyp äger icke någon motsvarighet inom det historiska dräktskicket. Dess ursprung torde vara att söka på annat håll. Och särskilt det förhållandet, att på sina ställen ett förkläde burits fram och ett bak, såsom exempelvis bland mordviner och rumäner, för tanken till kvinnodräktens mest primitiva form, ett skört fram och ett bak, se fig. 2. Även från Amager är egendomligt nog ett förkläde anträffat och till Nordiska Museet förvärvat, som enligt uppgift är avsett »att hängas bakpå».
Följer man kvinnodräktens utveckling inom de högre stånden under 15-, 16-, 17- och 1800-talen, ser man dock att förklädet där ingalunda genom tiderna betraktats såsom ett oumbärligt klädesplagg. Under vissa perioder har det dock intagit en framskjuten plats, så var exempelvis fallet under 1500-talets senare hälft. Danska inventarieförteckningar omtala från nämnda tid »flöjelsförkläden» på »sölv-» och »guldbund», och Gustaf Vasas dotter prinsessan Eli-
