qväft Danska folkets tapperhet och gjort det oförmöget att segra äfven med öfverlägsen styrka. Filippas flotta hade verkställt sin plan, och uppfyllt Stralsunds innevånare med förskräckelse; men en motvind hindrade den att genast gå tillbaka, och detta uppskof skingrade deras fruktan. De kunde likväl icke, äfven med det understöd de fingo ifrån Lybeck, utrusta mer än sju skepp, emedan de flesta af deras egna voro uppbrända; men med denna lilla styrka öfvervunno de Danskarna, borttogo många af deras fartyg och gjorde flera hundrade fångar.
Erik, som var van att sjelf förordsaka sina förluster, kunde icke med saktmod fördraga denna. Hans harm utbröt emot Filippa, som han behandlade på det ovärdigaste sätt, och, efter de flesta Historiskrifvares berättelser, skall han tillika hafva slagit henne. Ett sådant uppförande var förmycket sårande för den känslofulla Drottningen, som dessutom förebrådde sig sjelf
