sjelf: att han säkert ännu en gång skulle komma tillbaka. Erik bekymrade sig för öfrigt icke vidare om hvad som händt; han tänkte hvarken på medel att förekomma eller att i sin början qväfva den befarade resningen, och Jösse Erikssons uppförande emot Allmogen blef nästan värre än det förut varit.
Vid Engelbrekts återkomst utbröt Böndernas förtviflan; de ville hellre dö än fördraga det tyranni hvaraf de trycktes, och då ingen hjelp sedermera följde beslöto de att sjelfva skaffa sig rätt. Deras afsigt var likväl ingen annan än att fördrifva Jösse Eriksson, och Engelbrekt måste åtaga sig att vara deras anförare.
Vid tidningen härom skyndade sig Svenska Rådet att hindra ett uppror, som snart kunde blifva allmänt. Några Rådsherrar skickades emot Dalkarlarna, som tågade åt Westerås, och mötte dem innan de ännu hunnit staden. Deras föreställningar, tillika med Engelbrekts myndighet, hade
