Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/141

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 129 —

Konungen mer än fäderneslandet; tyranniet mer än oskulden, röfvare mer än landsmän, då skall jag icke mer anse er såsom medborgare, utan som det gemensamma fäderneslandets ovänner; och jag svär vid det högsta Väsendet, som beskyddar alla oskyldiga, att J skolen bemötas på samma sätt, som dessa ilskna fiender hvilka J tron er kunna beskydda!”

Detta tal afgjorde Riksdags-Beslutet. Ett bref skickades till Konungen, hvaruti Svea Rikes Råd och Ständer uppsade honom trohet och lydnad, och anförde de skäl, som tvingade dem till detta företagande. Engelbrekt lemnade sedan Wadstena för att fortsätta sina eröfringar, och delade sin här emellan flera anförare, för att så mycket snarare förjaga alla utlänningar[1]. Öfver

F 5
  1. Åt Matts Kettilberg, som innehade Örebro Slott och Län, till underpant för 1000 mark silfver, hvilka han försträckt Konung Erik, betalte Engelbrekt den långifna summan