Att förekomma alla partier, kanske ock af misstroende till Konungen, slutade Svenska Herrarne, korrt efter, en särskilt förbindelse sins emellan. Den innefattade: att de skulle hålla den öfverenskommelse som var gjord i Halmstad, och erkänna och lyda Erik, så vida han ville anförtro Rikets slott åt infödda Svenskar, regera efter lagarna och med Råds råde, icke kränka någons rättighet och icke pålägga Allmogen några nya skatter emot dess vilja. Men om Konungen bröt sina löften förklarade de, att de med lif och gods ville skydda Rikets frihet och på intet sätt understödja Monarken.
Svenska Ständerna väntade förgäfves att Konungen på utsatt tid skulle infinna sig i Stockholm; några Danska och Norrska Rådsherrar ankommo sluteligen efter flera veckors förlopp, men utan att kunna afsluta något vidare. Genom Kröpelins biträde stillades omsider missnöjet hos menigheten, och man lofvade att Konungen
