genom de verkningar de åstadkommit. Fåfängt tro vi oss oväldigt kunna bedömma den rigtning, som tillhörer en Stats inre författning, innan flera tidehvarf visat oss följden af denna rigtning, ofta icke innan Staten undergått den hvälfning, som genom sjelfva dess författning blifvit hemligt beredd. Likaså litet vi känna det mål der våra egna passioner skulle stanna, om alla våra önskningar en gång kunde hinna sin fyllnad, likaså litet kunna vi förutse om de samlade begär, som bilda eller utgöra styrelsen i ett samhälle, skola nånsin finna annan gräns, än de tillfälligheter hvaraf de qväfvas, stundom under ett långsamt förslöande, stundom med en våldsamhet, som är starkare än deras egna krafter.
Fosterlandets häfder hafva icke upptecknat ett mera märkvärdigt tidehvarf än Kalmare Unionens. De händelser som der förefalla äro vigtiga för hvar medlem i Staten, den befallande så väl som den lydande. Öfverallt möta vi der förnyade påminnelser af de stora sanningar, som sedoläraren aldrig nog ofta kan upprepa: att det är afunden, egennyttan och herrsklystnaden, som, i alla tider, störtat Riken och sänkt enskilta i elände; att det är enigheten som
