sanningar de tro sig ställa i dagen; längesedan äro de systemer störtade, som fjettrade våra lagar, utblottade våra fäder, och omgåfvo Monarkerna med skuggan af en makt, hvilken utöfvades af trotsiga läntagare. Sökom derföre att oväldigt dömma emellan de motsägelser som möta oss; må det blifva vår föresats, att icke förnedra en fiendes förtjenster, att icke öfverskyla en landsmans nedrighet. Om vi äro kallade af den flyende tiden till domare öfver deras gerningar, som före oss nedstigit af den stora skådeplatsen, tillhörer det oss att utöfva en rättvisa, hvilken våra efterkommande en gång skola granska, och efter hvilken de, kanhända, skola bestämma hvilka fördomar vi besegrat.
Det är en ovanlig händelse i Historien, att trenne Riken, från hvilkas Throner det svagare könet alltid varit uteslutet, frivilligt underkasta sig en Qvinnas styrelse, sammansmälta till en enda Stat, och med särskilta lagar förbinda sig att erkänna en gemensam Regent. Kanske är det likväl ännu mer förvånande, att den Monarki, som härigenom danas, blir föraktad för sin svaghet, af grannar hvilkas skräck den kunnat vara, att det band som skulle förena
