utan Rådets deltagande utfärdade de påbud hvaruti de hotade med förlust af lif och gods dem som vågade visa olydnad, och Böndernas öfvervåld på sin fordna förtryckare, Jösse Eriksson, som fått Marskens skyddsbref, hämnades på det strängaste.
Men ju mer dessa Herrars myndighet ökades, ju mer började deras vänskap att aftaga. Christer Nilsson kunde icke undgå att märka de större fördelar, som Carl Knutsson drog af förefallande händelser; och oaktadt denne kallade honom far, slösade förläningar på honom och visade en alldeles sonlig undergifvenhet, fann han kanhända sjelf att han endast varit ett verktyg för sin så kallade sons ärelystnad. Dessa tankar kunde icke annat än medföra ett bemödande att kalla Erik tillbaka, och utan tvifvel var redan större delen af Adeln missnöjd med Carl. Man visste nu med säkerhet att Konungen lefde, och att han straxt efter islossningen farit öfver till
