Dukater. Detta sjelfsvåld säges hafva gått så långt, att flera ombyten kunde ske innom några månader. Hufvudafsigten med en sådan handel torde väl varit att förtjena penningar, ty hälften af den summan som betaltes för länbrefvet tillföll Konungen, men onekeligen tjenade den tillika att föda ett inbördes hat emellan familjerna och förorsaka en söndring i tänkesätten, hvaraf den Regerande ofta kunde draga betydligare fördel. Penningarna, som härigenom vunnos, så väl som den besparing hvilken kunde göras af skatterna, gjorde Christoffer sig icke något samvete af att föra ur Riket; beloppet torde icke heller varit så stort som en Tysk författare uppgifver det till [1], och i sjelfva Konungens försäkran, att icke föra skatterna ur landet, var ett undantag, hvilket vid detta tillfälle tjenade honom åtminstone till förevänning.
- ↑ Krantzius utsätter summan till 100,000 gyllen.
