Thronen, ägde hennes snille, ingen hennes försigtighet; feodal-väldet, som hon tvingat innom afmätta gränsor, framrusade så snart hon försvunnit; den vacklande statskonsten föll ifrån fel till fel, den missbrukade eller vårdslösade sina krafter och försummade alltid det ögnablick då den borde vetat att begagna dem.
Om vi stundom frestas till den tankan, att ett högre Väsende oryggeligen bestämt våra gerningar, och förut gifvit dem den rigtning, som ofta strider emot hvad vi önska, ofta är oförenlig med våra afsigter, är det i synnerhet Kalmare Unionens historia, som lemnar oss rika anledningar dertill. Det fordrades en kedja af motgångar och ovanliga tillfälligheter, för att lossa ett band, hvilket så många skäl tycktes befästa, så många vältänkta gilla. Det fordrades, att den förste Regenten, som skulle styra denna Monarki, genom sin svaghet och sina stats-fel, väckte hos Svenska folket det missnöje, som enskiltas ärelystnad vid alla tillfällen förstod att upplifva; det fordrades att tvenne Konungar, efter hvarannan, lemnade Thronen ledig och blottstäld för alla de olägenheter som äro nästan oskiljaktiga ifrån Konunga-val; det
