Svenska Bönderna, som under Eriks regering funnit en ny näring för det gamla national-hatet, trodde också nu att missväxten i något afseende berodde af Christoffer, och för att uttrycka sin harm, kallade de honom Barke-Konung, emedan sädesbristen nödgat dem att blanda bark i sitt bröd. En resa som Konungen, tillika med sin Drottning, under denna tiden företog genom Sverige, bidrog att göra plågan ännu mer tryckande. Det var stadgadt i lagen, att då Konungen for genom landet skulle Allmogen genom gärder draga försorg om det han behöfde för resan; dessa gärder voro jemkade efter hemmanens storlek och utgjordes till större delen i spannemål. Om de denna gången varit större än vanligt, hafva våra häfder icke lemnat oss någon underrättelse; men det är ganska naturligt att en Allmoge, hvaribland flera sjelfva ledo brist på bröd, skulle med smärta se ett stort antal af säd dageligen förtäras af Konungens hästar.
Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/221
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 209 —