några af de Svenska, som voro närvarande i Halmstad, ett annat af icke mindre djerfhet. Carl Knutssons myndighet var större än hans företrädares; han hade vid sin kröning icke gifvit annan förbindelse än den lagen föreskref, och Rådet saknade den makt det så länge utöfvat. Man ville således, genom Dannemarks biträde, minska Svenska Konungens myndighet, och man trodde sig i stånd att rycka kronan af hans hufvud om han vägrade att ingå i dessa vilkor. Detta senare företaget blef likväl någon tid en hemlighet; man underrättade endast folket om att en förlikning var träffad, och påskyndade ett Riksmöte der allt skulle utvecklas.
Alldrig hade Carl haft mera billig anledning till missnöje, och det synes nästan som bestörtningen hindrat honom att förekomma de skadliga följder, som denna afhandling nödvändigt borde medföra. Han vädjade likväl till Påfven; men
