Thord försvarade sitt fädernesland, han fördref de troppar som inträngt öfver dess gränsor, och förstörde de fästen som Christjern der låtit uppresa; han afväpnade eller fängslade rebellerna; han var ensam det samma som en här, emedan han alltid infann sig der den största faran hotade, och hans mod alltid följdes af segren. Understödd af hans vapenlycka, hade Carl vågat att kalla de misstänkta Prelaterna till ansvar; men han vågade likväl icke straffa dem, och nödgades att förlita sig på deras eder, och på deras försäkringar om en tillgifvenhet, som de ännu fortforo att hyckla.
En Räffst af annat slag, hvilken Christjern emedlertid anställt i Dannemark, hade i detta Rike väckt ett betydligt missnöje hos flere af den rikare Adeln. Under föregående Regenter hade en stor del af Kronans egendom blifvit pantsatt på ett sätt, som, kan hända, gifvit borgenärerna tillfälle att fördubblade återtaga
