och Norrige. Han förnyade dessa löften sedan han anlänt utanför Stockholm, och Ärkebiskopen understödde honom. Grunden till Christjerns antagande var redan lagd i Finland. Under en korrt vistelse der i landet hade Jöns Bengtsson beredt en stor del af innevånarne att samtycka till Christjerns val, och den herredag som i samma afsigt hölls i Stockholm, kunde icke fatta något vidrigt beslut, då de styrande ville att Kalmare-unionen skulle förnyas, och Konungen genom sin närvara och sin krigshär gaf verkställighet åt deras vilja. Man uppsatte således en förbindelse, som Christjern genast skref under. Deruti bekräftades alla de afhandlingar som förut voro gjorda emellan Sverige och Dannemark, utom den som slutades i Halmstad 1450. En stor del af regeringen blef försigtigt öfverförd till Rådet, och menigheten smickrades med ett tvetydigt löfte att Sverige skulle återfå Gottland. Efter dessa förberedelser
Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/293
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 55 —
