den fruktan de hyste för Pohlens välde var svagare än deras känsla af förtrycket, och ehuru de försigtigaste föreslagit att begära understöd af Dannemark, funno de snart att detta Rikes aflägsenhet, och de vigtigare planer som syslosatte Christjern, icke tilläto honom att taga nog verksam del i deras angelägenheter. Riddarne åter, som öfverygades att deras makt var för svag emot Pohlens, anropade Dannemark om bistånd emot det uppror hvaraf de hotades, och Christjern förklarade krig emot Casimir; han uppbragte tillika några skepp ifrån Danzig, för att hämnas på denna stad det beskydd den gaf åt hans fiende. Men dessa oroligheter voro utan vidare följder för Norden. Regenterna, alltför aflägsna att anfalla eller frukta hvarannan, ledsnade snart vid ett krig, som endast fortsattes genom hotelser, och det var vigtigt att bibehålla Hansestädernas vänskap för en Regent, som arbetade på sin förstoring. Åtskilliga stillestånd tjenade
Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/299
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 61 —