men äfven ett större ändamål kan icke ursäkta grymheten, och de konstlade skäl, hvarmed några nyare Författare bemöda sig att öfverskyla hans brott, skola alltid, inför rättvisans och sedlighetens domstol, mötas med det förakt, som straffat de lofsånger, hvarigenom slafvar förevigat sina tyranner.
Sökom icke alltid under detta tidehvarf ett folk som kämpar för sin frihet. Våra häfdatecknare hafva alltför ofta förblandat partiernas rop med förtryckets suckar. Men vi skola deremot se aristokratien pryda sig med frihetens namn, af hvars lidande den ofta lärer att känna sina fördelar; vi skola se huru den framskrider steg ifrån steg, och hinner omsider en höjd, som beröfvar Konunga-värdigheten allt, utom namnet, och äran att skänka titlar åt sina medtäflare. Under denna tvekamp emellan enväldet och anarkien, vänta vi förgäfves att finna många hjeltar som glömma sig sjelfva för att understödja en betryckt menighet. Engelbrekt visar sig, men han faller för en lönnmördares hand, och finner ingen efterföljare innan Sten Sture uppträder för att återgifva Svenska bonden de rättigheter han så länge saknat.
