han var brottslig, och bad Konungen på knä om förlåtelse. Förliknings-bref utgåfvos sedan, å båda sidor, och vänskapen återställdes. Christjern dröjde icke heller länge att erfara de lyckliga följder han väntat: Jöns Bengtsson var knappt återkommen till Sverige, innan han förklarade sig emot Carl, som han beskyllade för alla de olyckor under hvilka Sverige suckat; han återtog genast sin förra höghet och makt, samlade troppar, fängslade Carls embetsmän, eftergaf skatter, med ett ord, uppförde sig med samma myndighet som en Konung. Kettil, och hela hans parti, tvekade intet ögonblick att förena sig med honom, och Carl, som nyss återkommit till sitt Rike, fann sig, innom några månader, i verkeligen sämre belägenhet än då han första gången öfvergaf det[1].
- ↑ Han kom till Stockholm den 9 Augusti 1464. Samma år i November kom Ärkebiskopen tillbaka till Upsala,
