ämnar icke att upprepa dessa Staters enskilta öden vidare än mitt ämne fordrar; men jag måste sätta mina läsare i stånd att följa kedjan af de händelser jag skall bemöda mig att upplysa.
Ur det mörker hvaraf alla folkslag finna sina ällsta häfder omgifna, uppstiger Dannemark, likasom Sverige, genom den hvälfning Odens ankomst förorsakade i Norden. Den Gudalära som dessa länder emottog hade blifvit sammansatt för att bilda hjeltar och eröfrare, och den passade i ett luftstrek der mödan och härdigheten tyckes vara hemfödingar. Då vi betrakta dessa folkslagens lefnadssätt, bör det icke mer förvåna oss att se hela skaror af krigsmän uttåga för att uppsöka nya boningar, och det öfverensstämde med deras seder, att taga som en tillhörighet hvad de behöfde, emedan de ansågo alla lika berättigade till allt hvad Naturen frambringar. Snart utsträcker äfven Dannemark sina vapen öfver hafvet. Knut störtar Anglosaxernas välde och uppstiger på Englands Thron. Men Monarkien har alltför hastigt utvidgat sig, att icke lika hastigt falla. Van vid segrar och eröfringar, har hvar och en Konunga-Son anspråk på en Thron; hvar och en tror sig vara skicklig att utvidga den arfslott han