Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/338

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
— 100 —

afskräckte honom från Konunga-namnet: ”Den ärelystnaden har brutit min lycka och kostat mitt lif.”[1]


Utom de krigståg, som förut blifvit nämnde, hade Dannemark, under hela denna tiden, njutit ett oafbrutet lugn, och några oenigheter med Konungarne af England och Skottland bilades i godo eller på Norriges bekostnad[2]. De inbrott, som gjordes i Sverige, skedde nästan endast med värfvade troppar, och Christjern behöfde icke frukta att blottställa sina egna undersåtare för vedergällnings-rätten, då


  1. Carl dog i Stockholm i medlet af Maj 1470, och är begrafven i Riddarholms-Kyrkan.
  2. Oenigheten med England uppkom derigenom att Engländarne handlat på några platsar, som icke voro tillåtna, och begått våldsamheter emot Konungens Fogde på Island, hvarföre Christjern lät uppbringa några af deras skepp, som lågo i Sundet.