bidrog Ärkebiskopen i Sverige, Jacob Ulfsson; men han understöddes af Riksföreståndarens frikostighet; han skulle ock, efter Påfvens förordnande, i anledning af sitt embete, blifva den nya Akademiens Kansler. Man måste göra den rättvisan åt hans minne, att han gagnade sin fosterbygd, åtminstone genom Konsternas uppmuntran. Kanske om det varit möjligt att förena fäderneslandets intresse med den Romerska Stolens, skulle Jacob Ulfsson hafva gjort det; men de stadgar, som gifvit en särskild förenings-punkt åt andeliga ståndet, hade söndrat det ifrån alla medborgeliga förbindelser, och blott
Akademien äga samma friheter som den i Bologna; Teologi, Filosofi, Lagfarenhet och Medicin skulle läras, och hedersgrader utdelas. Riksföreståndaren gaf sedan åt Akademien samma privilegier, som den Parisiska hade. — Stadgarna för Köpenhamnska Universitetet författades af Ärkebiskopen i Lund, men Biskopen i Roschild blef dess Kansler.
