tillbakadrifven, hade ännu soldater, och sitt mod, och allmogens tillgifvenhet. Brist på föda hotade den segrande hären, som icke vågade att sprida sig kring landet. De främmande tropparnas underhåll kostade Johan mer än han i sin ställning ägde utvägar att betala; vintren nalkades, och han var förlorad om utgången af hans tåg före dess ankomst icke var afgjord. Försigtigheten rådde honom derföre att söka en förlikning med Sturen, och den bemedlades genom en Dansk Biskop. De båda personer, som så länge täflat om den högsta värdigheten i Sverige, möttes i St. Claras Kloster, der en öfverenskommelse skedde. Johan lofvade en fullkomlig förgätenhet af det framfarna, och att regera efter Kalmare Recess; Sten Sture fick i förläning Finland, Nyköping, jemte några flera trackter, hvaremot han stillade Dalkarlarna och förmådde dem att gå till sina hemvist.
Dagen efter förlikningen (d. 9 Oktoker 1497) öpnades Stockholms portar för
