bemödade sig att bilägga denna tvist. Johan, syslosatt med den stora afsigten att äfven i Sverige få sin son Christjern utnämd till sin efterträdare, sedan Norrskar och Danskar redan förklarat honom derföre, behöfde enighet till att verkställa detta förslag, som redan vid hans kröning varit uppgjordt, men hvartill Ständernas bifall ännu saknades. Sturen blef omsider förlikt med Ärkebiskopen, genom något skadestånd som han gaf honom; men det hade redan lyckats för hans fiender att göra honom misstänkt hos Konungen, och kan hända skulle deras stämplingar beröfvat honom lifvet om Biskop Cordt icke varnat Johan för följderna deraf.
Genom varsamhet sökte Johan att befästa sig på Svenska thronen, och använde dertill alla de medel han ägde. Han hade slutat ett förbund med Konungarna af Frankrike och Skottland om inbördes bistånd, han fick en ny försäkran om
