att säga hvad väg de Danska ämnade taga. Underrättade härom använde de natten att uppkasta en vall midt för vägen, besatte den med några kanoner, och dolde bakom den ett tusende af sitt bästa folk. De underlåto likväl icke att med samma omsorg befästa de öfriga posterna deromkring, för att icke kunna öfverraskas, ifall den underrättelse de fått skulle varit falsk.
Danska hären, okunnig om alla dessa tillredelser, bröt opp ifrån Meldorp. En skarp och kulen vind, och ett regn blandadt med snö och hagel ökade marschens svårighet. Vägen, elak i sig sjelf, hade blifvit det ännu mer genom tövädret; han var dessutom mycket smal, och så omgifven af djupa grafvar och öfversvämmade fält, att man endast kunde tåga i en rad, och vädret gjorde det omöjligt att se framför sig. De många ställen på hvilka vägen var afskuren satte den framträngande hären i nödvändighet att medföra
