Konungen i Skottland, och sin måg, Kurfursten af Brandenburg, utrustade han en här öfver hvilken Prins Christjern fick befälet. Prinsen bröt in i Norrige, samlade alla dem som ännu voro af kongliga partiet, anföll de upproriska, slog dem och gjorde deras anförare till fånge. Genom torturer tvingade han honom till en bekännelse enligt hvilken de fleste af Norriges ädlingar voro hans medbrottsliga. Denna beskyllning gaf honom tillfälle att anställa ett grufligt blodbad på alla de anklagade, och Biskopen i Hammar, hvars råd Johan befallt honom att följa, blef fängslad. Prinsens grymhet hade den verkan han åsyftade; man skyndade att genom nya förbindelser lofva honom en ny underdånighet, och Christjern återvände med den öfvertygelsen att hafva satt Norrige utur stånd att nånsin mer företaga något uppror.
Ifrån Norrige ryckte Christjern in i Westergötland, det en liten tropp, under Carl
