emottagen af Prins Christjern. Det bör icke förgätas att hon tog af Svenska Rådet ett betyg så väl deröfver att hon modigt försvarat Stockholms slott, som att hon lefvat anständigt och beskedligt under hela den tiden hon vistats i Sverige. Om tidehvarfvets enfald icke förklarade hvad som för oss bör synas besynnerligt i detta betyg, skulle man nästan vara frestad att anse det, som en satir emot Konung Johan, hvars ostadighet var bekant, och som under sin Gemåls frånvara sökte att trösta sig deröfver hos andra af hennes kön.
mycket anseende och gjort vigtiga tjenster åt Sturen, som också hade en utmärkt aktning för honom, och gaf honom sitt eget sköldemärke. Han valdes till Biskop i Linköping, men blef alldrig vigd dertill, emedan Påfven korrt derefter bortskänkte stiftet till en annan. Han var också långt mindre passande till prest än till krigare och statsman, i hvilka båda förrättningar han visade utmärkt skicklighet.
