upphöra att vara Johans undersåtare. Man kom öfverens om nya möten, hvaraf icke alla kommo till verkställighet, men emedlertid bibehölls stilleståndet, ehuru ingen handel var tillåten på Sverige under en del af den tid, som förflöt emellan underhandlingarna. Sluteligen förbundo sig de Svenska fullmäktige i Köpenhamn[1] att betala den nämda summan, tills man kunde komma öfverens om ett möte der Johan eller Christjern skulle antagas. Utan tvifvel hade Riket varit lyckligare om man kunnat aflägsna krigets svårigheter för en summa, som äfven denna tiden var dräglig, och förlusten af ett enda skepp, som
- ↑ I Augusti 1509.
tillsammans, i vårt nu varande mynt, omkring 8000 R:d. Banko. Betalningen skulle ske i jern, koppar, silfver och penningar. Hvar läst jern räknades till 32 Mark och hvart Skeppund Koppar till 21 Mark. Således ser man att varornas låga pris gjorde summan vida större än den nu för tiden synes vara.
