honom, och äfven sedan dessa inkallat en främmande hjelp, sedan Margaretas namn skyddade deras uppror och hon sjelf väpnat sig att bekriga honom, ansåg han denna styrka att vara ringa emot sin egen, och litade på sina öfvade troppar, som, kan hända, icke saknade mer än en skickelig anförare för att segra.
Norden har ännu icke sett en Drottning af så ovanliga egenskaper som Margareta. Med en manlig sinnesstyrka, och ett nästan manligt utseende, ägde hon sitt köns herrsklystnad och den konst det dermed vet att förena, den att intaga genom en konstlad undergifvenhet. Waldemars klokhet tycktes hafva gått i arf till hans Dotter och blifvit förfinad genom denna öfvergång. Tidigt förmäld med Svenska Prinsen Håkan Magnusson, blef hon likväl endast Drottning i Norrige, emedan sjelfva denna förmälning bidrog att beröfva hennes Gemål Svenska Kronan. Håkans död lemnade henne tillfälle, att i sin Sons namn antaga Regeringen; vi hafva redan nämt att hennes myndighet blef obestridd, äfven i Dannemark, sedan denne Sonen icke var mer, och kanske förutsåg hon redan då, att Sverige en gång
