verkställde sin plan under nattens tystnad; de betydligaste Svenska Borgare uppsöktes och grepos, äfven på de heligaste ställen; mord och plundring slutade uppträdet; tvåhundrade personer blefvo ett offer för Hättebrödernas grymhet, deras välde i Stockholm var nu oinskränkt, och ett antal af Bönder, som samlat sig att hindra deras ströfverier, blef nedhugget i Uppland.
Ett nytt parti uppkom genom detta. Hufvudstaden, som belägrades å landsidan, kunde endast ifrån hafvet förses med lifsmedel; en hop äfventyrare åtogo sig denna omsorg och fingo derföre namn af Vitalianer eller Fetaljebröder[1]. Dessa, hvilka äfven ansågo sig som anhängare af Albrekt, betraktade Svenskar, Danskar och Norrskar som sina fiender, och deras sjötåg blefvo icke annat än plundringar. Roflystnaden förökte deras antal likasom deras djerfhet. Snart blef Stockholm förvandladt till ett sjöröfvare-näste, och ingen flagga trygg för deras anfall; stränderna kring Mälarn och Östersjön voro ett
- ↑ Victualier kallas, i gamla Svenska skrifter, allmänt Fetalje-varor, och har denna ordvridning uppkommit genom Tyska uttalet deraf.
