Om det politiska band, som nu förenar Nationerna, varit kändt vid slutet af fjortonde seklet, skulle, utan tvifvel, den Nordiska Monarkien ådragit sig den uppmärksamhet, väckt den fruktan, som uppkommer äfven vid mindre Staters oförmodade tillväxt; men statsklokheten tycktes ännu vara fjettrad innom Vaticanen, och Sverige och Dannemark voro knappt kända mer än till namnet. Krig eller inbördes tvister tärde de mäktigaste af Europas Stater, och välmågan hade endast sitt säte i det lyckligare Italien. Det välde som Araberna grundadt i Spanien lutade redan till sin undergång: Granada hade endast några visa Regenter och sina grannars missämja att tacka för sitt bestånd. Oenigheter emellan Konungen och Adeln uppfyllde Kastilien. Tvenne partier stridde i Frankrike om högsta makten, under det en vansinnig Konung innehade Thronen. Stor-Britannien var skakadt af uppror, och Tysklands Kejsare, fången af sina egna undersåtare, hade endast återvunnit sin frihet för att inblanda sig i de tvister som oroade Kyrkan. Grekiska Kejsaredömet, redan skattlagt af Osmannerna, hade förgäfves sökt att afkasta sig detta ok och med hjelp ifrån Vestern
Sida:Till hans kongl Höghet Gustaf.djvu/66
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
LIV
Inledning.
