querel, Ebelmen, Brewster, Dumas, Milne-Edwards rådgjorde gårna med honom om de kemiska frågorna på dagordningen. Kemien hade honom att tacka för ganska vackra upptäckter, och 1853 hade i Leipzig utkommit en Handbok i transcendent kristallografi av professor Otto Lidenbrock, en stor illustrerad foliovolym, som dock icke var någon affär för dess utgivare.
Jag bör även nämna, att min farbror var intendent vid den ryska ambassadören Struves mineralogiska museum, en dyrbar samling, som åtnjöt europeisk ryktbarhet.
Det var nu denne man, som så otåligt påkallade min närvaro, Föreställ er en lång, mager herre med järnhälsa och ett ungdomligt blont yttre, som minskade hans femtio år med styva tio. Hans stora ögon höllo sig aldrig stilla bakom de väldiga glasögonen. Hans långa, tunna näsa påminde om en skarpslipad klinga; malisen påstod till och med, att den var magnetisk och drog till sig järnfilspån. Det var emelelrtid rent förtal; den drog icke till sig annat än snus, men detta i riklig mängd, om vi skola hålla oss till sanningen.
När jag också fått tillägga, att min farbror alltid tog matematiskt lika långa steg, vartdera en halv famn i längd, och vandrade omkring med hårt knutna händer — tecken till ett häftigt temperament — torde mina läsare känna honom tillräckligt för att icke alltför mycket längta efter hans sällskap.
Han bodde i sitt lilla hus vid Königsstrasse, uppfört dels av trä och dels av tegel och försett med trappgavel. Det vette åt en av dessa slingrande kanaler, som korsa varandra i den äldsta delen av Hamburg, vilken lyckligtvis skonades vid branden 1842.
Det gamla huset lutade visserligen litet, väggen buktade sig utåt som en mage, taket satt på sned som mössan på en kårstudent, och linjernas räthet lämnade åtskilligt övrigt att önska, men på det hela stod det sig gott tack vare en gammal alm, som kraftigt stödde dess fasad och om våren sträckte sina knoppande hängen in genom fönsterrutorna.
Min farbror befann sig i ganska goda omständigheter för att vara tysk professor. Huset var hans eget med allt vad däruti fanns. Till inventarierna hörde hans gud-
